Mormor
Det började igår morse, då en sjuksyster ringde hem 06.30 och sa att mormor var på väg till sjukhuset för hon hade fått ännu högre feber trotts att hon ätit febernedsättande ett bra tag. Plus att hon e 90, så det kroppen tar stryk som fan av det. Men sen på kvällen strax innan jag skrev mitt inlägg ringde dom igen och sa att hon blivit sämre och förmodlingen inte skulle överleva natten. Så jag, mamma och pappa satte oss i bilen och åkte iväg in mot stan. Vet ni vad pappa säger då när han får veta att jag ska stanna kvar över natten då! Jo, " men det e ju skola imorgon!" jaaa pappa för det e ju så jävla mkt viktigare att gå till skolan och va där en lektion när jag vet att min mormor håller på att lämna oss, eller att hon kanske redan hade gjort det..!
Iaf, måste säga att jag tog det beskedet hårdare än vad jag trodde, men det värsta var på vägen dit när man inte visste om hon fortfarande levde när vi kom fram, hur hon skulle se ut och allt sånt där. För när vi åkte och hälsade på farfar när han hade dött fick jag världens chok, dels för att han var jätte skäggig, jag vet det låter helt sjukt att man ens bryr sig om det just då, men det gör man! För jag hade aldrig sett honom skäggig så det var som en helt annan som låg där. Plus att allt gick så fort för honom, från det att vi var och hälsade på och allt var som vanligt till att mamma ringer mig och säger att min älskade farfar e död.. Kommer aldrig glömma den dagen! Fast han stod jag sjukt nära! Samma med farmor, så hon får fan inte lämna oss än på ett tag! Då e allt förstört typ.. Visst, jag står inte mormor så jätte nära, men det e även min alldelles egna mormor, plus att det e min mammas mamma som kommer lämna henne. Tänk er själva att er egen mamma dör. :(
Men när vi kommer fram ligger hon i sin säng och andas jätte tungt, och e okontaktbar. Men hon öppnade ögonen lite nån gång så hon vet att vi var där, sen kännde hon beröring. Så vi satt där med henne tills 12 då pappa åkte hem, fast vi stannade. Sen vid 01.30 kom Jossan och Peter som hade åkt från Jönköping. Så där satt vi hela natten och satt och kollade på hennes bröstkorg hela tiden för att se att den höjde sig. Värsta var att några gånger tog hon som ett jätte djupt andetag och höll det jätte länge, så flera gånger märkte man hur alla höll andan och stirrade på bröstkorgen, och bara väntade.. tillslut höjde den sen och alla kunde andas igen. Ursh det var fan inte kul.. Spec en gång.. Men hon blev bara sämre och sämre, för när vi kom kunde hon öppna ögonen lite, kände beröring och det och andades tungt. Senare på natten kände hon varken beröring eller smärtan när dom vände henne, andades mer ytligt och var inte vid medvetandet. Sen vid 7 åkte Jossan och Peter för dom skulle ner igen. Var verkligen skönt att dom kom, så att vi kunde sitta och prata lite med varandra iställer för att bara sitta och hoppas. Sen vid 9 började både jag och mamma somna till lite i stolarna, och jag sa till henne att hon kanske ville dö ifred, många brukar göra så, bla morfar gjorde så. Han lämnade oss när vi hade åkt ifrån honom och kommit hem. Och eftersom hon överlevt natten, spec vargtimmen, vilket ingen hade trott, så tror jag att hon ville vara själv. Så mamma gick med på det och vi ringde pappa så han kom och hämtade oss, så vi kom väl hem vid 3. Sen efter ett tag var det bara att gå och sova för att ta igen några timmar. Men mamma ringde avdelningen ikväll och dom sa att hon fortfarande var djupt medvetslös, så nu e det nära.. :/ Får se inatt då hur det går, men det känns endå dumt att låta henne vara ensam.. Men som hon själv sagt så vill hon ju hellre dö, hon vill inte leva det här livet hon lever med all smärta och allt. Så för hennes skulle så att hon slipper lida är väl att hon somnar in och slipper all skit. Det e hemskt, men även livets gång tyvärr..
Pussen!
Iaf, måste säga att jag tog det beskedet hårdare än vad jag trodde, men det värsta var på vägen dit när man inte visste om hon fortfarande levde när vi kom fram, hur hon skulle se ut och allt sånt där. För när vi åkte och hälsade på farfar när han hade dött fick jag världens chok, dels för att han var jätte skäggig, jag vet det låter helt sjukt att man ens bryr sig om det just då, men det gör man! För jag hade aldrig sett honom skäggig så det var som en helt annan som låg där. Plus att allt gick så fort för honom, från det att vi var och hälsade på och allt var som vanligt till att mamma ringer mig och säger att min älskade farfar e död.. Kommer aldrig glömma den dagen! Fast han stod jag sjukt nära! Samma med farmor, så hon får fan inte lämna oss än på ett tag! Då e allt förstört typ.. Visst, jag står inte mormor så jätte nära, men det e även min alldelles egna mormor, plus att det e min mammas mamma som kommer lämna henne. Tänk er själva att er egen mamma dör. :(
Men när vi kommer fram ligger hon i sin säng och andas jätte tungt, och e okontaktbar. Men hon öppnade ögonen lite nån gång så hon vet att vi var där, sen kännde hon beröring. Så vi satt där med henne tills 12 då pappa åkte hem, fast vi stannade. Sen vid 01.30 kom Jossan och Peter som hade åkt från Jönköping. Så där satt vi hela natten och satt och kollade på hennes bröstkorg hela tiden för att se att den höjde sig. Värsta var att några gånger tog hon som ett jätte djupt andetag och höll det jätte länge, så flera gånger märkte man hur alla höll andan och stirrade på bröstkorgen, och bara väntade.. tillslut höjde den sen och alla kunde andas igen. Ursh det var fan inte kul.. Spec en gång.. Men hon blev bara sämre och sämre, för när vi kom kunde hon öppna ögonen lite, kände beröring och det och andades tungt. Senare på natten kände hon varken beröring eller smärtan när dom vände henne, andades mer ytligt och var inte vid medvetandet. Sen vid 7 åkte Jossan och Peter för dom skulle ner igen. Var verkligen skönt att dom kom, så att vi kunde sitta och prata lite med varandra iställer för att bara sitta och hoppas. Sen vid 9 började både jag och mamma somna till lite i stolarna, och jag sa till henne att hon kanske ville dö ifred, många brukar göra så, bla morfar gjorde så. Han lämnade oss när vi hade åkt ifrån honom och kommit hem. Och eftersom hon överlevt natten, spec vargtimmen, vilket ingen hade trott, så tror jag att hon ville vara själv. Så mamma gick med på det och vi ringde pappa så han kom och hämtade oss, så vi kom väl hem vid 3. Sen efter ett tag var det bara att gå och sova för att ta igen några timmar. Men mamma ringde avdelningen ikväll och dom sa att hon fortfarande var djupt medvetslös, så nu e det nära.. :/ Får se inatt då hur det går, men det känns endå dumt att låta henne vara ensam.. Men som hon själv sagt så vill hon ju hellre dö, hon vill inte leva det här livet hon lever med all smärta och allt. Så för hennes skulle så att hon slipper lida är väl att hon somnar in och slipper all skit. Det e hemskt, men även livets gång tyvärr..
Pussen!
Kommentarer
Postat av: angeelic-aa
jag tycker så synd om dig & din familj ..
det är jobbigt när någon nära stående dör , lämnar världen :( men som du säger , det är livets gång . hon är ju ganska gammal oxå så det är nog tyvärr nästan på tiden för henne .. synd om henne som måste ligga och lida .. men jag finns här för dig gumman<3
Trackback
