På sjukhuset nu

Så nu sitter ja här i allrummet på Öron-Näsa-Hals avdelningen, och imorgon är det dagen som ja längtat efter i hela mitt liv men samtidigt fruktat väldigt mycket. Dagen med stort D. Min operationsdag. Den 16 februari 2009. Och nu sitter jag här.. Ni anar inte hur konstigt det känns. För den här dagen har det pratats om så himla länge. Först att dom inte skulle göra någonting, sen att det skulle fixa sig själv, till att jag bara skulle ha tandställning som tillslut slutade med att jag skulle ha tandställning 1 år, operera mig och sen fortsätta med tandställningen 1 år till. Så från den dagen jag satt in tandställningen har den här dagen kännts så fruktansvärt långt bort, som om den nästan inte skulle komma. Så allt känns så konstigt. Men också bra såklart. Så ja, mamma och pappa kom hit vid halv 9 då jag fick mitt rum, eller aa snarare säng, för rummet delar jag med en annan tant på kanske 60 år. Men hon verkar helt  okej, så det va ingen surkärring iallafall, eller vad vet jag, det var bara mitt första intryck.
Sen efter ett litet tag så åkte mamma o pappa hem igen, så då var  man helt lonley, men det e faktiskt skönt och vara det. Annars är det så många frågor och ja ni vet ju hur mammor är : ja, hur känns det då? Ska det bli spännande? Kommer du kunna sova  här? Jaha, lampan funkar inte (jo, mamma den funkade..!) aa ni förstår min poäng..Så nu kan man sitta här helt själv och fundera på saker ifred. Tror nog att det är ganska bra, med tanke på att det kommer vara en stor påfrestning för mig imorgon, och ja ett bra tag framöver. Så ja behöver nog samla mitt eget mod. Men det känns som sagt jätte bra att äntligen få det gjort, för ni vet ju hur jag har mått av det. Håller ofta handen för munnen, både när jag sover, skrattar eller det är för mycket folk runtomkring, inbland kunde det även räcka med 1 person eller ja tom när jag var själv eftersom det är ett inlärt beteende. Men jag hoppas jag kommer sluta med det och trivas med mitt skratt och profil efter opererationen nu.
Gud vad jag ramlar ifrån ämnet, som vanligt då, haha.
Men jag tror att jag ska klara mig här, jag är trotts allt ganska postiv till saker och ting, så det ska nog ordna sig. Bara jag inte kommer bli fast i min säng alldelles för länge bara. Men jag har ju min ipod och kamera jag kan titta på då isåfall. Om jag nu ens är så vid medvetande att jag kommer förstå att man kan använda dom. Men det visar sig.
Jag har iallafall fått mitt armband nu, man alltid får när man läggs in. Dom ska ta nått mer blodprov sen sa syster, och så ska jag få massa tabletter förebyggande syfte sen också. Både mot depresion, för det var tydligen vanligt att man kunde bli efter en sån här operation och även lungnade och smärtstillande. Och ni som verkligen känner mig vet ju vad jag tycker om tabletter efter min körtelfeber förut. Men men. Till  och med så att mamma varnade systrarna att jag aldrig säger till när jag får ont för jag inte vill ha tabletter. Så vi får se, dom skulle tvinga i mig dom sa hon. Så jag har väl inge val haha.
Förlåt för att det blev så långt, om nu ens nån läser det här, annars spelar det ju ingen roll :P
Neej , men nu ska jag gå och dricka upp min varma choklad innan den kallnar och  innan jag inte får äta och dricka längre.
Men jag hoppas det är bra med er, och jag ska försöka komma upp ur sängen så fort som möjligt och skriva hur det gått och allt.
Förresten, ni undrade om besökstiderna, dom är när som hellst. Men säg till personalen när ni kommer bara. Och det är på avdelning 79F.
Så från och med idag kommer mitt liv få en helt nu vändning.
Pussen!

Kommentarer
Postat av: Jessica

Det är klart att jag läser mig älsklign<3 och det kommer gå jätte bra. pussar

2009-02-16 @ 12:14:30
URL: http://mammajessi.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0