Helgen
I lördags var det ju Metallica konsert, eller aa det skulle vart det, men den blev inställd som nog ingen gått miste om. För Jeppe hans tjej och en kompis till dom skulle ju gå på den, men eftersom det sket sig så drog ja in o mötte upp dom på centralen. Stackarna var helt nere och tömd på all livslust typ. Men det kan ja förstå efter att ha stått o köat från typ 10 eller 11 på morgonen i ruggugt väder, fått superplatser längst fram, sen ställs hela skiten in. Det var ju dessutom 16 000 där som också kände ungefär samma sak. :/
Men iallafall det slutade med att dom tog tåget hem till Västerås ändå, fast Jeppe velade lite men han drog ändå med dom tillslut. Så när dom åkt började jag rulla till Spånga för ja skulle ju sova där. Sen idag så kom Amanda förbi när ja låg i badet förövrigt :p Och jävlar vad jag hatar och duscha sen i iskallt vatten! Ni vet när man svankar ryggen för att det inte ska rinna vatten längs ryggen. Ursh, det var verkligen kallt :/
Men sen kom Amarisa förbi sen också, hon var inte så glad för hon hade inte kunnat sova på hela natten pga av andras bråk.
Men sen drog vi o käkade världens godaste pasta! Och då menar jag Världens! Sen rullade vi till tåget, där det låg en hög kille och sov på sätena på pendeln.. Så när vi ska gå av i Bålsta så hade alla andra gått av och ingen hade tittat till honom eller gjort nått annat.. Så vi går fram, eller aa jag, dom andra vågade inte. Och typ väckte han och frågade hur han mådde. Och stackarn alltså, han såg helt borta ut.. Men sen följde han med ut ur tåget, och vi disskuterar lite vad vi kan göra. Så vi går o säger till dom som jobbar i spärrarna, men det enda dom gjorde va att ringa Securitas som skulle komma efter en bra stund! Hallå han behövde hjälp där just då! Iaf så vi går tillbaka ut till killen, under den tiden kom det fram en kille till oss och frågade om honom, en enda fucking kille av då ett helt tåg med folk!! Gud vad jag inte tycker om människor som snackar så mkt och sen inte gör något! Visst ingen kan göra allt, men alla kan göra något, men så blev det ju ändå ju inte. Så då fick ja ta tag i det, visst ja hade ju självklart Amanda o Amarisa med mig, så dom hjälpte ju också. Men vi gick tillbaka till den stackars killen som lyckats sätta sig på sand lådan (innan låg han klämd mellan den och stängslet) så jag börjar prata med honom, och han värkar lite mer vaken. Tack o lov. Sen visade det sig att han bodde på andra sidan stan, så efter en liten stund gick han på och förhoppningsvis kom hem till slut med livet i behåll. Men helt seriöst, det är vårat samhälle, det är vi som gjort att det ser ut som det gör idag. I dagens samhälle, är det då inte lämpligt att hjälpa dom som råkat ut för allt negativa som finns runtomkring oss? Nej men istället går alla bara förbi med sina skyddslappar på och bara ignorerar dom (idag honom) eller vissa andra kollar på honom och skrattar..! Tänk om det vorre er vän? Eller ert syskon? Eller kanske erat barn om några år? Vad hade ni gjort då? Bara gått förbi och ignorerat honom?! Jag tror inte det..! Och tro det eller ej, men vi människor kommer faktiskt bara till på ett sätt, vilket innebär att han också har föräldrar även kompisar och kanske syskon. Ska vi bara strunta i honom för att VI inte känner honom?
Har jag fel eller är det bara jag som tänker såhär?
Men iallafall det slutade med att dom tog tåget hem till Västerås ändå, fast Jeppe velade lite men han drog ändå med dom tillslut. Så när dom åkt började jag rulla till Spånga för ja skulle ju sova där. Sen idag så kom Amanda förbi när ja låg i badet förövrigt :p Och jävlar vad jag hatar och duscha sen i iskallt vatten! Ni vet när man svankar ryggen för att det inte ska rinna vatten längs ryggen. Ursh, det var verkligen kallt :/
Men sen kom Amarisa förbi sen också, hon var inte så glad för hon hade inte kunnat sova på hela natten pga av andras bråk.
Men sen drog vi o käkade världens godaste pasta! Och då menar jag Världens! Sen rullade vi till tåget, där det låg en hög kille och sov på sätena på pendeln.. Så när vi ska gå av i Bålsta så hade alla andra gått av och ingen hade tittat till honom eller gjort nått annat.. Så vi går fram, eller aa jag, dom andra vågade inte. Och typ väckte han och frågade hur han mådde. Och stackarn alltså, han såg helt borta ut.. Men sen följde han med ut ur tåget, och vi disskuterar lite vad vi kan göra. Så vi går o säger till dom som jobbar i spärrarna, men det enda dom gjorde va att ringa Securitas som skulle komma efter en bra stund! Hallå han behövde hjälp där just då! Iaf så vi går tillbaka ut till killen, under den tiden kom det fram en kille till oss och frågade om honom, en enda fucking kille av då ett helt tåg med folk!! Gud vad jag inte tycker om människor som snackar så mkt och sen inte gör något! Visst ingen kan göra allt, men alla kan göra något, men så blev det ju ändå ju inte. Så då fick ja ta tag i det, visst ja hade ju självklart Amanda o Amarisa med mig, så dom hjälpte ju också. Men vi gick tillbaka till den stackars killen som lyckats sätta sig på sand lådan (innan låg han klämd mellan den och stängslet) så jag börjar prata med honom, och han värkar lite mer vaken. Tack o lov. Sen visade det sig att han bodde på andra sidan stan, så efter en liten stund gick han på och förhoppningsvis kom hem till slut med livet i behåll. Men helt seriöst, det är vårat samhälle, det är vi som gjort att det ser ut som det gör idag. I dagens samhälle, är det då inte lämpligt att hjälpa dom som råkat ut för allt negativa som finns runtomkring oss? Nej men istället går alla bara förbi med sina skyddslappar på och bara ignorerar dom (idag honom) eller vissa andra kollar på honom och skrattar..! Tänk om det vorre er vän? Eller ert syskon? Eller kanske erat barn om några år? Vad hade ni gjort då? Bara gått förbi och ignorerat honom?! Jag tror inte det..! Och tro det eller ej, men vi människor kommer faktiskt bara till på ett sätt, vilket innebär att han också har föräldrar även kompisar och kanske syskon. Ska vi bara strunta i honom för att VI inte känner honom?
Har jag fel eller är det bara jag som tänker såhär?
Kommentarer
Trackback
