Ambulans igen då..

Dagen igår var lagom händelserik så att säga.. Började dagen med att plocka upp Amanda och sen åka till Akademiska för att ta bort stygnen i läppen och tandköttet. Men det hade läkt så himla fint så vi hoppade det. Så gjorde inte så mkt där. Sen blev det en runda i Uppsala, och precis när jag kommer hem sen på kvällen ringer Jessica och säger att vi ska gå på bio. Så det var bara slänga i sig mat och rulla mot pendeln. Väl på bion såg vi New moon, den var sjukt bra.
Men sen när vi skulle gå så fick jag så jävla ont i kroppen så all smärta satte sig i skallen så jag höll på att svimma. Så efter några försök att röra sig hemåt kom jag fram till trappan som ledde ut från biografen. Men den kände jag på en gång att jag inte skulle klara, så jag satte mig ner och bad Jessica hämta ett glas vatten.
När hon är borta så börjar jag få svårt att andas och sen när hon kommer tillbaka så kommer mitt anfall, precis likadant som hände i vintras med Amanda och Amarisa. Så en kille som jobbar där ringde ambulans och sen kom en annan tjej och satte sig och pratade med mig. Men det konstiga med den här gången var att det kom och gick lite, vilket jag aldrig varit med om. Men sen kom ambulansen, och dom var tvunga att köra mig till Danderyd. I ambulansen börjar det bli lite bättre igen och sen när jag kommer in på akuten lägger dom mig i ett "rum" där var skynken som väggar. Dom kollar puls och syresättning och allt sånt, sen går alla därifrån.
Och efter en liten stund så slår allt till och jag börjar få sjukt svårt att andas, läkaren som sitter och pratar med en kvinna  mittemot rusar emot mig och frågar om jag inte kan andas, jag ruskar på huvudet och gör allt för att försöka få in luft. Stackars Jessica fick ju panik och kunde ju inte göra något (därför jag hatar att få så här, för alla runt omkring mig blir så himla drabbade).
Men när läkarn ser att jag inte får luft springer han ut igen och sen stormar det in massa läkare, precis då har slutat få luft överhuvud taget. Ni vet som när man tappar andan, så var det, men det släppte aldrig. Så läkarna sliter av mig kläderna på överkroppen och sätter på massa ekg-lappar, sätter syrgas i näsan, jag andas i en påse, dom tar tempen, sätter fast en grej i örat och en annan läkare börjar gräva med en nål i min handled för att få ut blod. (och alla pasienter som ser mig stirrar och tror nog att jag håller på att dö, eller aa tror nog dom flesta lyssnade och undrade vad det var som hände).
Men sen vart det bättre igen, så då kunde jag andas någorlunda och tillslut gick det över.
Så jag och Jessica var på sjukhuset i ca 3 timmar, innan mamma och pappa kunde hämta oss. Så vi kom hem nån gång innan 4 inatt.
Så det var min gårdag.. 2 sjukhusbesök på en dag. Som mamma sa, "ska det här aldrig sluta med dig, tycker det får vara bra nu" Håller helt med henne, för känner verkligen hur min kropp börjar säga ifrån sig nu.. :/

Men nu måste jag gå och fixa mig, ska va på nästa sjukhus imorgon (!) klockan 9.30. Så måste upp om 4.5 timmar igen. Den här gången gäller det foten, då jag tror dom ska ta bort air casten och förhoppningsvis får jag även slippa kryckorna.

Så kan ju sammanfatta gårdagen med två bilder..


New moon, sjukt bra var den :)

 
Och ambulans som avslut på hela kvällen.

Nej nu måste jag försöka sova.

Puss på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0